GENOM ELD

Jag börjar tro att jag börjar tro att vi kan gå

Genom eld
Bara för kväll
Håll den tänd
Vi kan gå
Igenom eld
Artificiellt
Håll den tänd
Låt oss gå igenom eld

Jag, Ellen, tycker inte om Herr Linnros för fem öre. Men jag tar en för laget. Bara för kvällen. För denna kvällen:


"Det är ändå ganska sjukt att människor dricker något som gör en cp.... Och de gillar det"
- Hanna Öhlund

Ses i dimman, på andra sidan.


FRED UT 

Inte på casbah

När bakfyllan hinner ikapp och reality checks in. Då är man ganska trött och åker till Lausanne med tjejligan. Att tillfredsställa shoppingbegäret och mätta våra thaisuktande magar gjorde oss gott. Tydligen finns det ju en värld utanför Verbier. Kan vara bra att veta när nätterna är alldeles för korta och dagarna alldeles för långa och onaturliga saker ter sig naturliga.

Men vad vet jag. Vi kan ju helt enkelt bara ha för jävla skoj också.

Hur man förstör skidor i Italien

Igår var en av de häftigaste dagarna på hela resan.

Tidigt på morgonen laddade vi bilen med skidor och hudar och lämnade Verbie. Ner för sepentinvägen, vidare genom St Bernards-tunneln och in i Italien. Nico körde rally, jag mådde illa och Andrew spelade reggae på högsta volym.

Vi parkerade bilen i Crévacol, en liten ort med totalt ett hus och en två-stolslift, satte på oss skidorna och åkte upp så långt man kunde komma. Det var strålande sol men det blåste minst 15 m/s, vilket gjorde det lite knepigt att skinna upp. Jag var så glad att vara uppe på toppen, utsikten var magnifique, och mitt i detta halelujah moment ringde Ellen! Liten vattenpaus, plockade ihop hudarna och sen bar det av neråt på andra sidan på mina Völkl Mantra. På vissa ställen hade snön blåst bort så att det var lite skorpigt, men annars var det härlig mjuk snö. Orörd.

Längre ner kom vi in bland träden och försökte hitta en trevlig väg ner i dalen. Det var som att komma ner mitt i ingenstans, i en enslig liten dal i italien, med ett ynka litet sjul som man undrar hur sjutton det kom dit. Vi följde i alla fall St Bernardstunneln, åkte på taket till tunneln, åkte ner, åkte störtlopp bredvid vägen i samma fart som bilarna. Sjuk känsla.

Efter att ha åkt så i en kvart vek vi av från vägen och åkte ner i skogen igen. Helt plötsligt kom vi till en liten pytte italiensk by, St Rémy. Vi åkte skidor in mellan husen och alla byns hundar började skälla på oss. Andrew trodde att det var mer snö än det faktiskt var, och förstörde sina (aka affärens) skidor rätt rejält. En grusad väg är ingen hit. Stålkanterna såg ut som ett rivjärn.

Taxin kom efter bara 15 min och tog oss tillbaka till Crévacol. Rätt döda tog vi bilen och rullade ner till en annan italiensk by och åt så att maten sprutade genom öronen. Jag trodde att jag hade tagit den minsta menyn, men lasagnen var tydligen bara förrätt. Nico och Andrew hade dubbelt så många rätter som jag.

Hilarious avslut på en underbar dag.

 Ps. Tack No Bounds som servade våra förstörda skidor som vi inte våga ta med till vår egna affär och visa chefen...

/Andrea

I LOVERBIER på en balkong en tidig morgon

Redan februari. Vart tog dagarna i januari vägen?? Ber så hemskt mycket om ursäkt för den otroligt dåliga uppdateringen till den stora massan av trogna läsare. Förlåt.

Det sorgliga är att jag vet verkligen inte med vad jag skall uppdatera er. Att Casbah är som vanligt? Att senaste Vamp D's var fett läskigt? Eller att vissa av Verbiers invånare verkar vara i Hanky Moody?

Jo! Fett tips till alla som inte vill dö är att dra upp till La Chaux och öva med lavinsändare. Det finns ett område bara till för det bakom uteserveringen vid Jumbon för er som inte visste det. Där ligger 16 sändare nedgrävda som aktiveras när du väljer övning, single victim eller multiple victims lixx. När du sedan probear på rätt ställe börjar en lampa blinka och göra ljud. Victory ey. Häromdagen var vi uppe och sprang omkring, måste sett ut som ett gäng från de synskadades riksförbund på charter i alperna. Otroligt kul är det iaf och otroligt viktigt. Hittade väl åtminstone hälften innan det var försent. Sen tog grabbarna, jag och Hanna våra kaffetermosar och satte oss och fikade i solen.

Kul för er att veta tänkte jag.

Så här ser jag ut nu iaf. Innan/efter/med/utan stygn. Frankenstein kinda shit. Det verkar ju inte vara några problem iaf. Har möjligtvis överansträngt mig lite det senaste, men sjukgymnasten sa ju att det är bra att öva upp rörligheten ändå.

FRED UT