Det har varit en alldeles för händelserik vecka. Jag sitter här och skriver ett inlägg med en hand och fem fingrar. För fingrarna har jag kvar men jag har blivit med tre nyckelben, eller det beror väl lite på hur man ser det. Ett och ett halvt och ett halvt blir ju fortfarande två, oavsett har jag lyckats knäcka, bryta eller kasserat mitt vänstra i två delar. Två delar som imorgon skall sammanfogas med ett stift under operation av en schweizisk brud. Hur denna fraktur orsakades är och skall förbli höljt i dunkel. Låt oss säga så här att på snabba skidor missbedömde jag hoppets natur, ankom med fel vinkel och gav efter för fallet. Därefter landade jag på det nu trasiga nyckelbenet och låg så vid foten av framsidan av Mont Gelé och inväntade hjälp. En kvinna på snowblades kom till slut till undsättning, himla surt tycker jag att jag inte längre kan avsky människor på förlängda sulor. Åka sån där fräck pulka fick jag också, en minst sagt psykadelisk upplevelse med stjärnor framför ögonen och moln i olika former. Inte förrän tut-tut-bilen kom och hämtade mig och sjuksköterskorna försökte få av mig mina kläder började jag skrika som det barn jag är. Sportbh:n åkte inte av förrän två dagar senare. I mitt kleinblå tortyrredskap till åtta/rucksack/whatnot lever jag och andas. Måttligt drogad och med skavsår under armarna skriver jag så detta. Imorgon äntligen får jag sova som Törnrosa och sedan vakna upp med det som kommer lista mig som terrorist, skicka mig straight to Guantanamo, ett stift som kommer pipa i security check på alla flygplatser för resten av mitt liv. Pip som kommer påminna mig om fredagen den 7 januari 2011 i Verbier, dagen jag fuckade upp big time.
FRED&KÄRLEK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar